Historia 

Salabacke är en utpräglad bostadsstadsdel. Den innehåller huvudsakligen flerfamiljshus i 3-4 våningar - bara längst i sydväst finns några kvarter med markbostäder, gruppbyggda villor och radhus. Brantings torg med social, kulturell och komersiell service är belägen i den nordvästra delen. I Johannesbäck uppfördes en högstadieskola, som dock idag är nedlagd. Närbutiker finns utspridda i hela stadsdelen, men deras antal har blivit mindre med åren.

Stadsdelen byggdes ut under 50-talet: först Salabackar (1950-1955), därefter kom Johannesbäck. Hela stadsdelen var i princip färdigbyggd 1960 med en del förtätningar som tillkom under de 30 senaste åren.

Salabacke representerade något nytt i Uppsala Stads utveckling. Den var den första stadsdelen som kom att ligga utan direkt kontakt med innerstaden.

I mitten på 40-talet var det dåvarande stadsområdet fullbebyggt. Marken som staden ägde och den privata jord som var tillgänglig och lämplig för bostadsbebyggelse, hade utnyttjats. Uppsala fortsätta växa i samma snabba takt som man lyckades bygga bostäder och service till invånarna.

I den generalplan som stadsarkitekt Gunnar Leche tagit fram frångick han den traditionella principen med en ringformad tillväxt utifrån stadskärnan. Den nya bebyggelsen förlades istället som "druvor i en klase" på de höjdpartier som fanns: Husbyborg, Nyby, Gränby Backar, Salabacke och Sävja. Det fria läget skapade en luftig bostadsmiljö med vackra utsikter mot Centrala Uppsala. Salabacke med området på Skomakarberget skulle bli det första s.k. drabantstadsbyggandet.