STOCKHOLM, Stockholm
Från mitten av 1700-talet och cirka 130 år framåt täckte Bergianska trädgården stora delar av det som senare blev Vasastan. Därför har våra kvarter fått namn efter blommor som till exempel Pionen, Syrenen och Kejsarkronan.
Vår vackra fastighet byggdes under åren 1904-1905 och kallades tidigare i folkmun ”Vasaslottet”. Arkitekter var George Hagström och Frithiof Ekman. Dessa båda herrar har tillsammans ritat 154 byggnader i Stockholm, bland annat Birger Jarlsgatan 15, Narvavägen 30-32 och Strandvägen 5-7 (Hotell Diplomat). De hade lite ovanliga idéer. De ritade familjehotell med mathissar och städservice vid Östermalmsgatan, de ivrade för goda lägenhetsplaner och tekniska nyheter som sopnedkast. De lade även omsorg på gårdsmiljön, vilket var ovanligt vid den tiden. Ett ytterligare skäl till att vi fick en stor och vacker gård var att byggherren P-O svensk ville kunna utnyttja den djupa tomten på bästa ekonomiska sätt. Byggmästare för Upplandsgatan 54 var Håkan Bergkvist. Det är hans initialer som syns i ornamentet ovanför E-porten.
Sedan dess har huset genomgått en modernisering. På 1930-talet fick A-uppgången centralvärme och badrum. Flera år senare skulle även de andra uppgångarna erhålla denna lyx. Uppvärmningen skedde via husets pannor som stod under E-uppgången och ved/koks lassades in genom luckan till höger om trappan.
Vår fastighet är dessutom kulturhistoriskt klassificerad av Stockholms Stadsmuseum. Klassificeringen sker i fyra kategorier där vår fastighet har högsta kulturhistoriska värde. Det innebär att vårt hus är K-märkt, och därför är alla förslag till ändringar, inte bara utvändigt utan också inne i lägenheterna, alltid föremål för noggrant övervägande av styrelsen innan tillåtelse ges. Plan- och bygglagen säger att byggnadens kulturvärden inte får förvanskas och att karaktärsdragen ska bibehållas vid underhåll.
I Elin Wägners ”Norrtullsligan” från 1908 kan man läsa följande stycke om vår fastighet.
”Och den röda vagnen skramlade av uppför Upplandsgatan, förbi hus, hus och bara hus, och när jag tänkte på att vi var ungefär vid Gamla Uppsala, vad det Odenplan … Huset där jag bor är tämligen nytt, stort som ett kastell och rymmer väl ungefär ett tredje klassens pastorat. Man kommer in genom ett portvalv på den cementerade och kringbyggda gården med ingångar ända till F. Sträcker man på sig, ser man möjligen en fyrkantig himmelsbit, stor som tyg till ett blusliv, men himmelen tycktes längre bort än vanligt.”
Alfons Åbergs ”mamma” Gunilla Bergström har också bott i huset. Hon bodde på nedre botten i F.
Skulle du vilja få ytterligare tidsfärg och smaka på stämningar från husets historia rekommenderas läsning av en charmig berättelse författad av Gunilla Sjögren, dotter till husets vicevärd och portvakt under åren 1943-1951, och som bodde här fram till 1963. Berättelsen finns vid bokningstavlan i tvättstugan och kan vara lagom medan man väntar på att tvättmaskinen ska centrifugera färdigt.