Ritorps kulturhistoria 

Järva Krog har fått sitt namn efter den krog som tidigare låg i korsningen mellan Uppsalavägen och Enköpingsvägen. Den omtalas första gången på 1690-talet, men hade säkerligen medeltida anor. Enligt gammal sägen och tradition ska bl a Erik XIV:s rådgivare Göran Person ha blivit begraven vid krogen efter sin avrättning.

Järva Krog och värdshus var i äldre tid främst rastställe för handelsbönder, forkarlar och andra resande vid deras färder till och från Stockholm. Krogen låg i nuvarande kvarteret Krögaren, med framsidan vänd mot Uppsalavägen. Järva Krog låg under Ulriksdals kungsgård fram till 1889 och sambrukades under lång tid med värdshuset på Ulriksdal.

1889 tilläts arrendatorn Rudolf Berggren att friköpa krogen med tillhörande jord som sträckte sig från Uppsalavägen fram till nuvarande Ritorpsvägen. Tio år senare sålde han vidare till handlaren Erik Johansson som lät stycka området i 17 tomter av varierande storlek som han successivt sålde 1900-04. Ett mycket brokigt litet samhälle växte upp.

De som köpte tomt byggde bostadshus som rymde familjen och ett par uthyrningslägenheter. Stilen var karaktäristisk sekelskiftesstil, liknande den i Hagalund, med tornliknande trapphus, glasverandor och snickarglädje. Varje hus gavs ett officiellt egennamn som exempelvis Signero, Fridhem, Luttebo och Sofielund. De flesta drev också någon rörelse på den egna fastigheten eller tomten intill. Här fanns betongfabrik, piskfabrik, lumpupplag, skomakeri, vedhandel, livsmedelsaffärer, trädgårdsmästerier och handelsträdgårdar och krogen. Godtemplarorden köpte en liten tomt och byggde samlingslokalen "Lyckan" - som senare användes som biograf.

På 1920-talet tillkom bussbolag och stallar för kapplöpningshästar. Alla tomter bebyggdes inte, utan några användes som upplag. O Swan köpte 1910 ett antal tomter och bildade "Järfva fastighetsaktiebolag". Han planerade att exploatera området med en förstad för bättre situerade liknande den i Råsunda, fast i mindre skala. Som ett första steg i denna plan byggde Swan Majhillshuset, som han uppkallade efter sin hustru Maj. Huset fick från början el och vatten och hade lägenheter om 2-4 rum och kök. Man annonserade stort om det vackra läget intill den täcka Brunnsviken och om de goda kommunikationerna. Av någon anledning stannade projektet upp efter första huset och "Järfa villastad" blev aldrig verklighet.

På fältet norr om Järva Krog invigdes "Järfa Galoppbana" 1919. Galoppbanan fick stor inverkan på Järva Krogsområdet fram till flyttningen 1963. På två av de obebyggda tomterna uppfördes stallbyggnader under 20-talet - löjtnant Ekanders stall 1925 och "Hästskostallet" några år senare. Efter andra världskriget upprättades en ny byggnadsplan, och en ny era började i området. Mellan 1945 och 1948 uppfördes sju tidstypiska flerbostadshus i områdets östra del. Tre byggdes av bostadsrättsföreningar och resten av enskilda fastighetsägare. 1957 byggdes det sista huset i kv Sprundet 2. Av den äldre bebyggelsen finns tre fastigheter från sekelskiftet kvar: Majhillshuset Tornvilla och Hästskostallet. 

Hästskostallet
Mitt emot Sprundet, på andra sidan Mäster Simons väg, finns Bostadsföreningen Hästskon. Namnet kommer av att här tidigare fanns Hästskostalletsom byggdes omkring 1928 av firman Kreuger & Toll och är ritat av arkitekten Cyrillus Johansson. Det har hästskoform och ett högt tak som är svängt i nederdelen och belagt med enkupigt tegel. Små triangelformade takkupor ger ljus åt höskullen. Fasaden är klädd med rödfärgad läktpanel. Utmed takfoten löper ett smalt fönsterband längs hela byggnaden. Hissen till höskullen på övervåningen finns kvar. Hästskostallet är kulturhistoriskt mycket värdefullt och ett landmärke i området. Det är det sista som nu minner om kapplöpningstiden, en oförglömlig period i områdets historia.Det södra stallet som var enklare till sin utformning revs våren 1987.

I samband med planeringen för nya bostadshus i nuvarande kv Hästskon revs villa Fridhem och Hästskostallet i början av 1990-talet. Stallet har sedan återuppförts vid Överjärva, där det utgör en del av ett stadsekologiskt center med bland annat en naturskola.

Tornvillan
"Sofielund" är en envånings putsad stenvilla med stor vindsvåning under svart plåttak. Det är byggt i jugendbarock och fick ursprungligen en slösande rik fasaddekor med stuckaturer målade i flera färger. Huset var det vackraste och mest gedigna i området. Det kallades allmänt "Tornvillan" efter sitt tornliknande trapphus, och är bland de första husen i stockholmstrakten som har gjuten betonggrund.

Under 1930-talet tog Ernst Gustavssons barn bort merparten av fasadens stuckaturer för att de var krävande att underhålla. Idag återstår bara rester, exempelvis konsolerna och girlanderna under takfoten och fasadens medaljonger. De gjutna balustraderna runt huset och på tornet är ursprungliga, och några av jugendfönstren finns också kvar. I tomtens södra del ligger ett litet rött trähus med två uthus. Bostadshuset, om ett rum och kök har valmat tak och jugendfönster. Det ena uthuset är mycket enkelt och var ursprungligen svinhus, det andra har en påkostad fasad inåt gården, med brutet hörn, spegeldörrar, krysspröjsade fönster och riklig listindelning. Husen har varit och är permanent bebodda sedan de byggdes 1915.

Till Sofielund hör en lummig trädgård med fruktträd, syrenbersåer, prydnadsbuskar och blomsterrabatter. Sofielund är byggnadstekniskt mycket intressant och har bl a därför stort kulturhistoriskt värde.

Majhillshuset
Majhillshuset är ett vinkelbyggt fyravånings flerfamiljshus med butikslokaler inrymda i bottenvåningen. Översta våningen är en vindsvåning under plåttak och i övrigt är fasaderna putsade. Majhill byggdes 1911 av O Swan för bättre situerade familjer. Från början flyttade många järnvägstjänstemän in som arbetade i det närbelägna lok- och vagnsverkstaden Hagalund Övre, som var under uppbyggnad. Senare under kapplöpningstiden bodde mycket hästfolk i huset, och Majhills café blev ett legendariskt ställe inom hästsporten. Majhillshuset har en markerad sockelvåning, och de representativa gatufasaderna är prydda med burspråk och hade ursprungligen balkonger i järnsmide. Burspråken kröns av halvcirkelformade gavlar med geometriska mönster i puts. Fönstren med små spröjsade rutor i överdelen byttes tyvärr ut mot nya förgrovande fönster vid sista ombyggnaden. Byggnadens norra hörn är avrundat till en mjuk båge.

I huset inryms stora ljusa två- till fyrarumslägenheter, somliga med köksentré, jungfrukammare och serveringsrum. Interiören är välbevarad från byggnadstiden med snickerier - i form av spegeldörrar, fint indelade fönstersmygpaneler, profilerade lister och robusta serveringsskåp, likasom takstuckaturer och kakelugnar - av vilka somliga är smyckade med blomstermotiv. Även trapphusen har behandlats med omsorg. Trapphusens väggar är dekorativt målade, golvens stenplattor är mönsterlagda, och till entréerna leder dubbla spegeldörrar med inglasningar. 

I huvudentrén finns ett snidat balustradräcke och kalkmålningar med landskapsmotiv av okänd konstnär. Majhillshuset är både exteriört och interiört till stora delar orört sen byggnadstiden, och besitter därför stort kulturhistoriskt värde. Majhillshuset utgör också ett viktigt och berikande inslag i miljön i Järva Krogsområdet. 1985 såldes Majhillshuset till HSB för upprustning och bevarande.

Våren 1987 genomfördes upprustningen, och då uppfördes också kompletterande nya bostadshus på ömse sidor om Majhill. Kv Majhill 8 "Konsumhuset" Ulriksdals Egnahemsförening i Råstahem bildade 1929 Ulriksdals kooperativa förening och önskade bygga en egen butik. Tomten intill Majhill var den enda man fick tag på, och enligt byggnadsplanen skulle där uppföras ett lika högt stenhus som Majhill. Efter viss tvekan satte man igång och butiken invigdes 1931. Den var i funktion i 39 år innan den lades ner 1970.

Konsumhuset revs våren 1987 för att lämna plats åt ett nytt flerfamiljshus. Flerfamiljshusen vid Uppsalavägen Samlade i områdets östra del ligger sju trevånings flerfamiljshus, s k smalhus, från tiden 1945-48. De är orienterade i S-N och har burspråk åt söder så att solvärmen utnyttjas. Ut mot Enköpingsvägen hade alla husen tidigare butiker i bottenplanet. De har slätputsade fasader och balkonger med räcken av smal korrugerad plåt. Entréerna är markerade med enkla omfattningar. Till varje hus hör en trädgård med gräsmattor, prydnadsbuskar och några enstaka högvuxna lövträd som planterats till prydnad och skugga. Detta är ett av de få smalhusområden som uppförts utanför Stockholms kommun och har bl a därför kulturhistoriskt värde.